för att jag är jag
Jag vet inte varför, men det känns som om något är helt fel. Jag gick i nästan två år och var skitdeprimerad. Sen så fick jag ju äntligen byta klass(det var under andra terminen i åttan) och helt plötsligt blev allt bättre och bättre ^^ Nu har jag nästan ingenting att klaga över, livet går för det mesta som jag vill. Men trots det så finns den här känslan över att jag inte borde vara glad, att jag borde vara deprimerad, som om det lixom skulle vara mitt rätta jag. Visst låter det konstigt. Men jag har väl aldrig varit vidare normal. Fast det kanske inte var meningen att jag skulle vara det heller....
Kommentarer
Trackback